Träning av Matten

Om man är nervös inför något så är ju bästa botemedlet att man utsätter sig för detta tillstånd så mycket som möjligt för att det ska gå över. Sagt och gjort, det var återigen dags i att träna mig i att våga gå i skogen med en lös Zweetie.

För att underlätta för mig så ser jag till att jag tränar Zweetie i lite olika saker som är bra att träna in och kunna i skogsmiljö. Komandot "vänta" och "koppla" är bra saker tycker jag. Att träna gör att jag själv glömmer bort det värsta pirret i min mage. Jag focuserar ju på träningen.

Koppla fungerar och har sedan valptid fungerat riktigt bra. Zweetie tycker inte att det är något problem när kopplet ska på. Oftast kommer hon som skjuten  ur en kanon när jag säger koppla. Hon vet att efter en kort stund blir hon släppt igen.

Vänta, tar sig bättre och bättre, hon börjar tom bjuda självmant på beteendet när hon kommit ett antal meter framför mig.

När jag tycker att hon blir lite väl intresserad av dofter på sidan av stigen, så blåser jag i visselpipan vilket verkar bryta doft-förtrollningen och hon kommer till mig.  Hon har inte dragit på något doftspår sedan vi plockade svamp ute på landet.

Puzzel då, ja han ser till att träna sig själv vid dessa tillfällen. Dvs fysisk träning i form av intervaller. Han stannar och väntar och när vi kommit ett visst antal metrar framför honom tar han sats och springer ikapp. Detta beteende började redan som valp. För han lärde sig att när vi nått det avståndet så brukade vi vända på oss och göra en inkallning och så blev han belönad. I dag kallar vi inte på honom, men beteendet är så invant så det går av sig självt.

Efter att ha varit ute på en rejäl runda så här känner jag mig nöjd, och mitt självförtroende har stärkts ytterligare något eftersom Zweetie återigen visat att hon håller sig hos oss.

Och utslängda i soffan och på golvet ligger det två nöjda hundar, mattes älsklingar